Det är lördagkväll och jag sitter här i soffan och slö tittar på One Tree Hills, världens bästa serie. Jag bara älskar den!! Den går rätt in i hjärtat på mig! Ibland önskar jag att livet hade varit så lätt som det verkar på tv. Jag har världens finast son och sambo men ibland känns det som att jag inte kan uppskatta dom nog. Dagarna bara rusar i väg och innan man ens har reagerat så är det kväll. Hugo är redan 3 månader det känns som att det var igår vi kom hem med honom från BB. Skulle bara vilja frysa tiden och stanna upp och bara ta in hur underbart livet är egentligen...

Micke jobbar natt denna helgen vilket gör att han jobbar sina 12 timmar per dygn i 3 nätter kommer hem och sover sen sticker han igen. Det känns som att jag borde göra mer än att "bara" ta hand om Hugo när Micke jobbar tex som att tvätta städa och sånt men jag hittar ingen ork. Nu när Hugo sover känns soffan så mycket mer lockande än dammsugaren.... Först ska jag äta en god räkrulle som min kära sambo hämta till mig innan han stack och jobba mums.... puzz o kramiz